Kaia Eichler hade länge tänkt att hon ville börja med kitesurfing men inte riktigt tagit tag i det. Under en stressig period på jobbet gjorde hon slag i saken. När vi möts för intervjun har hon varit teamrider i en vecka.
– Det var när jag hade mycket på jobbet och ville göra något helt annat för att koppla bort tankarna som jag började kitesurfa. Jag visste att jag skulle gilla det eftersom jag älskar vatten och att vara aktiv utomhus. Så jag gick all in, berättar Kaia.
Inlägg
Ingrid Kugelberg har alltid älskat att vara aktiv utomhus, och sedan lite drygt två år tillbaka delar kitesurfing förstaplatsen på listan över saker hon älskar att göra. Den andra är skidåkning.
I helgen slog Marcus Frick, teamrider Kitekalle, Sverigerekord med ett hopp på hela 27, 1 meter. Det är det högsta avsiktliga hoppet som gjorts i Sverige, och med det slår han sitt personbästa med otroliga 9 meter. Dessutom rankar han 4:a i världen under november månad. Vi är enormt imponerade och passade på att fånga Marcus för en pratstund.
Marcus har kitesurfat sedan 2004 och under de senaste fem åren har han satsat fullt ut på att hoppa högt och loopa. Så det ligger med andra ord en hel del jobb, eller som han själv uttrycker det ”köttande”, bakom rekordet. Så hur känns det då efter att ha kämpat och kämpat att äntligen slå rekord med sån marginal?
– Jag tittade inte på mina resultat förrän jag var på väg hem i bilen. Det var min sambo Kristin som kollade och när hon meddelade att det stod 27,1 meter var jag tvungen att köra in på en parkeringsficka och stanna bilen för att se om det verkligen stämde. Det gjorde det, och när jag insåg att det inte bara var personbästa utan också rekord blev jag helt sjukt glad! Med tanke på alla gånger jag gett mig ut i stormarna kändes det så gött att nu äntligen få toppa listan och bli erkänd för jobbet.
Så du visste inte direkt under hoppet att det var det högsta du gjort?
– Alltså det var en sjukt bra dag i Läjet med perfekta förhållanden, alla som var ute satte personbästa. Så jag visste att förutsättningarna var bra och hade väl på känn att det kunde vara rekord. När jag lyfte kände jag att det här var något nytt, men jag kunde aldrig tro att det skulle vara så högt. Jag hade grym timing med bra vind, en perfekt våg och sen en vindby precis i hoppet som lyfte mig ännu mer.
Hur kändes själva hoppet?
– Det kändes helt sjukt! Det är ju väldigt högt och du hänger i luften i typ 10 sekunder så man har gott om tid att reflektera över vad det är man gör. Jag kände mig väldigt trygg hela tiden och utrustningen är en viktig del i det. Utrustningen är halva grejen och där vill jag verkligen rikta ett megastort tack till Kitekalle som försett mig med den absolut bästa, och likaså C6 Boards som gör den bästa karbonbrädan.
Och hur är det sen att ta sig ner från ett så högt hopp?
– Det blir väldigt många Heli Loops på vägen ner så att kiten hela tiden genererar lite nytt lyft. Dock blir konsekvensen att du färdas väldigt långt, jag landade på typ decimeterdjupt vatten. Så det blir lätt en landningssträcka på 200 meter. Men jag landade väldigt mjukt, G-kraften var 5 vilket inte är mer än när du hoppar ner från en stol. Orbiten är verkligen grym på det eftersom den har ett enormt lyft och därmed fångar upp och bromsar dig när du gör loopar. Men som sagt, det är lång tid i luften och du måste jobba aktivt med att flyga kiten på väg ner från så höga höjder.
Hur mätte du hoppet?
– Jag använder en mätenhet som heter Woo, som du fäster mitt på brädan. Den mäter massa olika saker, bland annat höjd då så klart och även G-kraft, tid i luften, GPS-position och så vidare. Woo har också ett socialt forum kopplat till mätenheten där du kan posta dina sessioner, se massa statistik från dina åk och även se siffror från andras sessions. Jag har fått massa positiv respons och hejarop där vilket är superkul!
Så vad står näst på tur, världsrekord?
– Det är mycket som ska falla på plats för att det ska funka, den här gången hade jag alla förutsättningar på min sida. Världsrekordet ligger på 34,8 så det är några meter till där men som det ser ut nu är jag rankad 52 av 28 078 registrerade på Woo. Mitt nästa mål är att fortsätta göra de här höga hoppen och lägga till rotationer. Sen är så klart det ultimata målet att någon gång knäcka 30-metersbarriären. Det hade varit fett! Men då måste jag nog gå ner till en Orbit 8:a, vilket jag för övrigt tror är framtiden för den som vill hoppa riktigt högt.
Slutligen, har du firat ditt rekord?
– Rekordet firades med en kall Kitekalle-öl, det är alltid bra att ha några i kylen till efter en lång session.
Namn: Marcus Frick
Ålder: 27
Utrustning vid rekordhoppet: Sele Mystic stealth, kite Orbit 9m, bräda C6, våtdräkt O’Neill psycho tech 6/4, bom Navigator.
Favoritspot för boost: Vilshärad hård sydväst eller bakom Bryggan i Getskär
Åsa Weding beskriver kitesurfing som en lekfull och väldigt rolig aktivitet. Och blåser det ute kan du vara säker på att hitta henne på kite-brädan någonstans längs Hallands kust. I år har det hittills blivit hela 100 surfsessions.
Är det ens möjligt att få till så många dagar på vattnet i Sverige kanske du tänker nu. Frågar du Åsa är det inga som helst problem!
– Under alla år jag har kitesurfat har jag försökt att komma ut så fort jag får möjlighet. Jag jobbar treskift vilket bland annat gör att jag får lite fler möjligheter att komma ut nu på vintern när det blir mörkt tidigare. Jag gillar inte att planera in saker långt i förväg, är det vind ute så blir det kitesurf för min del. Mina vänner har vant sig vid att det är så, säger Åsa och skrattar.
Så varför just siffran 100? Det började i sociala medier där en vågsurfare hade bestämt sig för att nå 100 sessions 2020. Något av en bedrift i svenska vatten tyckte vi på Kitekalle och slängde in en våtdräkt som 100 sessions-vinst. En utmaning Åsa Weding hakade på.
– Förra året kom jag upp i 80 sessions och i år har det blåst väldigt mycket så det bara blev 100. Dessutom motsäger jag mig att man inte kan få så många surfdagar i Sverige. Det finns jättemånga bra spots hemma, speciellt längs Hallandskusten. Jag brukar hålla till från Ugglarp i norr till Lagaoset i söder och på de platserna täcker man upp de flesta vindriktningarna. Så jag väljer strand beroende på hur det blåser. I somras började jag foila också för att få ännu fler dagar på vattnet.
Men det är inte antalet sessions som driver Åsa Weding, det är att få till den där perfekta stunden på vattnet där allt stämmer – bra vindriktning, rätt kite, bra vågor och fint vatten. Och så klart att det är roligt och lekfullt ute på vattnet.
– Jag fastnade direkt när jag provade första gången för fem år sedan. Det är så himla kul, havet känns som en stor lekplats som man kör runt på. Jag älskar också att vara ute i naturen och känna vinden och kraften, det är så himla uppfriskande. I morse körde vi i gryningen med regnet piskandes mot kinderna och ändå kom jag på mig själv med att le.
You might know him from some nerve-racking jumps off of cranes and the Dubai hotel Burj al-Arab. But there is a lot more to Nick Jacobsen than crazy stunts on Youtube. Kitekalle met up with him in Halmstad to talk about his kitesurfing career so far. And of course, for some foiling in the wake park.
First off it might be appropriate to mention that I’m not a kitesurfer and prior to this conversation I had only heard about the famous Nick Jacobsen from my colleagues during this summer working at Kitekalle. I of course made a great deal of research, including a lot of Youtube watching and talking to other kitesurfers about his “crazy jumps” and how “really awesome” he is. I must admit that I expected to meet a person who was all about the adrenaline always aiming for higher jumps. And that is partly true, Nick is really brave, or crazy if you want, and of course the search for new challenges is a part of it. And he is really awesome and a super skilled surfer, but he is also a real humble, hard-working guy with a lot of ambition and passion for his sport.
– I’m driven by the adrenaline to a certain extent. But it’s the fun of it that drives me the most. And of course, the pursuit of doing something that no one else has done before. I’m addicted to the freedom and fun that comes with sport, he says.
At this point Nick can look back at a seventeen yearlong kitesurfing career, but that does not mean it’s time to step down. He still has some more boundaries to push.
– I’ve always thought that 35 is a great age to sit down and reflect and now I’m 33 so it’s getting closer. But first I have two really exciting projects to finish. I can’t really tell you much about them but one of them includes parachuting, which I never done before. I called some professionals to teach me. And from zero experience I’ve now done about 150 solo jumps. It’s against all common sense to jump out of a plane, but now it’s my new normal.
”I had a long conversation with my mother one night and she was really supportive. She saw that I really liked the sport and said: “You seem to have the talent for it, see how far you can take it!”
Nick seems to be a fast learner and kitesurfing is no exception. It all started when he was 16 years old. He took a year off from school to do something else. And that something else ended up being a lot of kitesurfing. In Cape Town where his dad lived.
– My dad was a windsurfer and at some point, he and all his friends converted to kitesurfing. At that time kitesurfing was a bit different from now. The instructor gave me a kite, told me to control it and not to loop it. That was it. Despite the few instructions it went well, and I got up on the board after two weeks. And for about four months I kited every day.
Foto: David Johansson
The year off was coming to an end and Nick went back to Denmark to start high school. But a call from a brand and his very supportive mother changed his plans.
– I got offered a lot off free stuff and that was a big deal for a seventeen-year-old at that time. I had a long conversation with my mother one night and she was really supportive. She saw that I really liked the sport and said: “You seem to have the talent for it, see how far you can take it!”
Said and done. Nick never even started high school, instead the thought of living off his passion started to form in the back of his head.
– It was springtime in Denmark, and I had committed to see how far I could take it. I took a job as a dishwasher and bought a car for the money I saved. I drove around in Denmark, Sweden and Germany, kitesurfing and living in my car. My dad bought my first kites but then it all got bigger and bigger and all of a sudden, I got my first sponsorship. And then it carried on.
I”’m never scared with the kite. But when I was doing a test run for the stunt in Dubai I was shaking and sweating like crazy.”
When Nick started, kitesurfing on a professional level was very new, there were not a lot of pros with big sponsors or Youtube videos where you could watch kitesurfers doing jumps and stuff. But Nick had set his course and the only way was up, literally.
– I was determined to work. The more work you put in the more it gives in the other end. Of course, I travelled and enjoyed the kitesurfing life, but I also knew that I was there to train. I have always respected my mother’s decision to support me and wanted to honor that. It came natural to me to work for it, but I have always been driven by fun. I love water and flying, and to be in the air and control it. That really got me hooked in the beginning. But mostly it’s about fun and passion. If you lose the passion you lose yourself.
One might think that the adrenaline part would be included in what drives Nick. But he is surprisingly, and funny enough, down to earth when it comes to the crazy, breathtaking stunts he’s done.
– To a certain extent adrenaline drives me, but I’m very reflective of that. When it comes to the stunts I do it’s more the pursuit of doing something that no one else done before. It’s a great way to learn more about yourself. It’s a process you go through where you make yourself do stuff you never have done. I plan, learn the theory, train and all of a sudden that thing is normal. It´s a really fascinating process. I like to push the limit of what’s “normal” and to not rely on anyone else. And also, the fun of it, of course. This process of taking something I never have done and turning it into something normal is something I apply to my daily life. It makes me a very happy person. I have obstacles, but I have learned a lot from these experiences that I can use daily to overcome them.
Foto: David Johansson
Are you never scared?
– I’m never scared with the kite. But when I was doing a test run for the stunt in Dubai I was shaking and sweating like crazy. It was so high up! But as soon as I launch the kite on the actual day, I’m totally chill. I actually had a heart rate monitor on me and before the stunt my heart was pumping really fast but when I stood there, on the edge of the hotel, ready to jump my heart rate was lower than when I’m resting. That is really interesting. I had one thing in focus and that was safety. So, whenever I’m about to try something new and feel stressed, I know I need to get back to planning and that it’s not the right time to do it just yet.
When your mother said “see how far you can take it” I guess she didn’t have jumping from Burj al-Arab in mind. Is she still supportive of you?
– Haha, yes. My family trusts me and my instinct. But my mother only wants to hear about the stunts when it’s done.
You also engage in the more material part of the sport. You were recently involved in starting up the new North brand, how come?
– It was a great opportunity to build something from the ground. And it got big really quick. I started out as a team manager but realized that I needed more time on the water, so I stepped down. It was great, but maybe later on. I’m still in the team but now doing more of what I do best: surf.
”I have two exciting projects coming up, the first one in Jordan in November. Apart from that I want to give back to the kitesurfing community.”
And then there was your own competition, the Cold Hawaii games in Klitmøller. Was it a one-time thing or will it come back next year?
– Yes, that was a really fun experience. We needed some action in the kite world, it was so empty and not much at all going on due to covid-19. The idea came late in June, so we had to do a lot of stuff in a short time. But I called a few people and it was clear that we all wanted for something to happen so all of a sudden, I had sponsors and could invite a lot of professional kitesurfers. I’m very happy with the event and we will definitely do it again next year.
So, is it time for Nick Jacobsen to sit down and reflect over his career? Well, maybe not just yet.
– I have two exciting projects coming up, the first one in Jordan in November. Apart from that I want to give back to the kitesurfing community. It’s so great and I really admire it. I want to contribute with what I can and educate the up and coming youth. We often session together in Denmark and talk about how to appreciate what they have. I aim to help the new generation to use their potential and turn it into something great. As I mentioned before, the more work you put in the more you get. And I want to keep working. It was never my goal to earn money, I’m just a kid who wants to surf.
Text: Emelie Andersson
Foto: David Johansson
Anders Meijer säger själv att han är en nyfiken person. Till yrket är han psykoterapeut och när han inte jobbar eller umgås med hustrun och hunden vill han mer än gärna ge sig ut på vattnet. Anders seglar, vindsurfar, dyker och fiskar och efter sommarens kitesurfingkurser kan han även lägga till det på listan. Jag träffade Anders för att höra vad han tyckte om sin väg mot att lära sig kitesurfa. Just det, nämnde jag att Anders är 77 år gammal?
Åldern har ingen betydelse brukar man ju säga, och somliga lever efter den devisen mer än andra – där platsar Anders. Det är lockande att framställa det som en sensation att kitesurfa när man är 70 plus eftersom kitekurselever i den åldern inte duggar väldigt tätt, men det skulle inte vara helt rättvist.
– Intresset var kanske lite extra stort när den här ”gubben” dök upp och ville gå kitesurfingkurs, säger Anders och skrattar.
Anders har vindsurfat i 40 år och därifrån tyckte han att kitesurfing var ett naturligt nästa steg. Tanken var att han skulle ta tag i det redan för fem år sedan, men en cancerdiagnos satte stopp för det. I dag är han frisk, mot många odds, och har nyligen avklarat både grundkurs och fortsättningskurs i kitesurfing på Kitekalle.
– Jag skulle kanske inte säga att alla kan kitesurfa, det behövs intresse och lust för att göra det. Men så är det väl egentligen med allt vi tar oss för i livet. Jag har varit beredd på att dö några gånger, och därför har jag sedan en tid tillbaka varit öppen för att mitt livstillstånd kan bli annorlunda. Det påverkar så klart hur jag lever men det betyder inte att jag har massa saker jag måste göra, jag gör det jag vill och säger att jag ska göra. Jag är nöjd med livet och tycker att det är kul så länge det varar. Jag tror att man mår riktigt bra i livet när man gör det man har lust för.
Anders har alltså genomfört några kitesurfingkurser den här sommaren. Det var farten som lockade honom. Och att det är lätt att ta med sig kiten ut på segelbåten.
– Jag har haft det väldigt trevligt på mina kurser, instruktörerna har varit fantastiska. Och framför allt har de visat intresse för mig och verkligen månat om att jag ska lära mig. Samtliga instruktörer har varit kunniga, positiva och väldigt bra på att entusiasmera. De har inte gett upp och vid något tillfälle blev Charles så ivrig att han sa: ”Du ska fan upp!”.
Till en början tyckte Anders att det var lite långsamt med allt fokus på draken, men när det var dags att omsätta teori till praktik insåg han att det var en bra grej.
– Jag tänkte att det skulle vara en baggis eftersom jag har vindsurfat så länge men det var lite svårare än så. Det handlar mycket om timing. Men så fort du börjar lära dig lite blir det så mycket enklare, man tänker hela tiden framåt och ser utvecklingen. Till sist fick de också upp gubben på brädan!
Framöver har Anders planer på att bli helt trygg med kitesurfingen så att han kan ta med sig brädan ut när han seglar. Han menar att det är bra att passa på när man ändå är ute, eftersom det då inte ”tar så lång tid att ha roligt”.
– Kitesurfing är en koncentrationskrävande men rolig uppgift. Att vara ute på vågorna är som att uppleva orgelmusik. Drake, vågor och bräda skapar en musikalisk upplevelse. Fantastiskt! Det förväntar jag mig också från kite och bräda.
Så Anders har inga planer på att lägga varken nyfikenheten eller det lustdrivna levernet på hyllan. Och efter att ha pratat med Anders är jag rätt så säker på att det kommer ta honom långt ut på vågorna.
– Alla jag har mött på Kitekalle har varit så flexibla och lösningsfokuserade, bemötandet har varit rakt igenom positivt och engagerat. Allt för att jag ska nå mina mål. Det finns en härlig gemenskap med en gemensam nyfikenhet och lust som drivkraft och det tycker jag är jätteviktigt. Jag kommer absolut stå på brädan och åka fritt, om inte i dag så i morgon.