Anders Meijer säger själv att han är en nyfiken person. Till yrket är han psykoterapeut och när han inte jobbar eller umgås med hustrun och hunden vill han mer än gärna ge sig ut på vattnet. Anders seglar, vindsurfar, dyker och fiskar och efter sommarens kitesurfingkurser kan han även lägga till det på listan. Jag träffade Anders för att höra vad han tyckte om sin väg mot att lära sig kitesurfa. Just det, nämnde jag att Anders är 77 år gammal?

Åldern har ingen betydelse brukar man ju säga, och somliga lever efter den devisen mer än andra – där platsar Anders. Det är lockande att framställa det som en sensation att kitesurfa när man är 70 plus eftersom kitekurselever i den åldern inte duggar väldigt tätt, men det skulle inte vara helt rättvist.
– Intresset var kanske lite extra stort när den här ”gubben” dök upp och ville gå kitesurfingkurs, säger Anders och skrattar.

Anders har vindsurfat i 40 år och därifrån tyckte han att kitesurfing var ett naturligt nästa steg. Tanken var att han skulle ta tag i det redan för fem år sedan, men en cancerdiagnos satte stopp för det. I dag är han frisk, mot många odds, och har nyligen avklarat både grundkurs och fortsättningskurs i kitesurfing på Kitekalle.
– Jag skulle kanske inte säga att alla kan kitesurfa, det behövs intresse och lust för att göra det. Men så är det väl egentligen med allt vi tar oss för i livet. Jag har varit beredd på att dö några gånger, och därför har jag sedan en tid tillbaka varit öppen för att mitt livstillstånd kan bli annorlunda. Det påverkar så klart hur jag lever men det betyder inte att jag har massa saker jag måste göra, jag gör det jag vill och säger att jag ska göra. Jag är nöjd med livet och tycker att det är kul så länge det varar. Jag tror att man mår riktigt bra i livet när man gör det man har lust för.

Anders har alltså genomfört några kitesurfingkurser den här sommaren. Det var farten som lockade honom. Och att det är lätt att ta med sig kiten ut på segelbåten.  
– Jag har haft det väldigt trevligt på mina kurser, instruktörerna har varit fantastiska. Och framför allt har de visat intresse för mig och verkligen månat om att jag ska lära mig. Samtliga instruktörer har varit kunniga, positiva och väldigt bra på att entusiasmera. De har inte gett upp och vid något tillfälle blev Charles så ivrig att han sa: ”Du ska fan upp!”.

Till en början tyckte Anders att det var lite långsamt med allt fokus på draken, men när det var dags att omsätta teori till praktik insåg han att det var en bra grej.
– Jag tänkte att det skulle vara en baggis eftersom jag har vindsurfat så länge men det var lite svårare än så. Det handlar mycket om timing. Men så fort du börjar lära dig lite blir det så mycket enklare, man tänker hela tiden framåt och ser utvecklingen. Till sist fick de också upp gubben på brädan!

Framöver har Anders planer på att bli helt trygg med kitesurfingen så att han kan ta med sig brädan ut när han seglar. Han menar att det är bra att passa på när man ändå är ute, eftersom det då inte ”tar så lång tid att ha roligt”.
– Kitesurfing är en koncentrationskrävande men rolig uppgift. Att vara ute på vågorna är som att uppleva orgelmusik. Drake, vågor och bräda skapar en musikalisk upplevelse. Fantastiskt! Det förväntar jag mig också från kite och bräda.  

Så Anders har inga planer på att lägga varken nyfikenheten eller det lustdrivna levernet på hyllan. Och efter att ha pratat med Anders är jag rätt så säker på att det kommer ta honom långt ut på vågorna.
– Alla jag har mött på Kitekalle har varit så flexibla och lösningsfokuserade, bemötandet har varit rakt igenom positivt och engagerat. Allt för att jag ska nå mina mål. Det finns en härlig gemenskap med en gemensam nyfikenhet och lust som drivkraft och det tycker jag är jätteviktigt. Jag kommer absolut stå på brädan och åka fritt, om inte i dag så i morgon.