100 kitesessions 2020

Åsa Weding beskriver kitesurfing som en lekfull och väldigt rolig aktivitet. Och blåser det ute kan du vara säker på att hitta henne på kite-brädan någonstans längs Hallands kust. I år har det hittills blivit hela 100 surfsessions.

Är det ens möjligt att få till så många dagar på vattnet i Sverige kanske du tänker nu. Frågar du Åsa är det inga som helst problem!
– Under alla år jag har kitesurfat har jag försökt att komma ut så fort jag får möjlighet. Jag jobbar treskift vilket bland annat gör att jag får lite fler möjligheter att komma ut nu på vintern när det blir mörkt tidigare. Jag gillar inte att planera in saker långt i förväg, är det vind ute så blir det kitesurf för min del. Mina vänner har vant sig vid att det är så, säger Åsa och skrattar.

Så varför just siffran 100? Det började i sociala medier där en vågsurfare hade bestämt sig för att nå 100 sessions 2020. Något av en bedrift i svenska vatten tyckte vi på Kitekalle och slängde in en våtdräkt som 100 sessions-vinst. En utmaning Åsa Weding hakade på.
– Förra året kom jag upp i 80 sessions och i år har det blåst väldigt mycket så det bara blev 100. Dessutom motsäger jag mig att man inte kan få så många surfdagar i Sverige. Det finns jättemånga bra spots hemma, speciellt längs Hallandskusten. Jag brukar hålla till från Ugglarp i norr till Lagaoset i söder och på de platserna täcker man upp de flesta vindriktningarna. Så jag väljer strand beroende på hur det blåser. I somras började jag foila också för att få ännu fler dagar på vattnet.

Men det är inte antalet sessions som driver Åsa Weding, det är att få till den där perfekta stunden på vattnet där allt stämmer – bra vindriktning, rätt kite, bra vågor och fint vatten. Och så klart att det är roligt och lekfullt ute på vattnet.
– Jag fastnade direkt när jag provade första gången för fem år sedan. Det är så himla kul, havet känns som en stor lekplats som man kör runt på. Jag älskar också att vara ute i naturen och känna vinden och kraften, det är så himla uppfriskande. I morse körde vi i gryningen med regnet piskandes mot kinderna och ändå kom jag på mig själv med att le.